Välkomna till filmvisning, goda samtal och miniknytis. Jag kokar te och bakar något till. Alla får bidra till knytisbordet som vi intar till filmen. Kom gärna lite tidigare för dukning. Kvällens film, ca 1 h å 50 min: NEBRASKA produced by Albert Berger & Ron Yerxa ; written by Bob Nelson ; directed by Alexander Payne 7,8 IMDb Lysande jakt på högsta vinsten (SvD, recension) MILJONVINST LOCKAR Gamle Woody Grant ska till varje pris ta sig till Nebraska, där han tror att rikedomen väntar. Alexander Payne tar oss med på en strapatsfull resa med familjegräl, rejäla rus och giriga släktingar ? och landar i ett möte mellan en far och hans son. Svartvitt foto. Järnvägsspår. Låga, luggslitna byggnader på ena sidan vägen. En hård vind över det ödsliga landskapet, där en fransig gamling envetet och målmedvetet trampar på i näsans riktning. Även om han inte svarar på tilltal, och även om hans huvud möjligen befinner sig i sin alldeles egna dimbank, är det uppenbart att han vet vart han är på väg, och varför. Woody Grant ska till Lincoln, Nebraska. Där väntar nämligen rikedomen på honom. Han har fått ett brev där det står så. En miljon dollar. Om han bara visar upp sitt lyckobringande brev. Och kanske prenumererar på ett par?tre tidningar också. Sedan är det visst något finstilt om att han ska ha turen med sig i någon sorts dragning också, men riktigt så långt har han inte läst. Men bråttom är det, och om ingen tänker köra honom från Montana, där han bor, så får han väl gå på fötterna. Även om det är styvt 100 mil att avverka. Eftersom Woody är så förtvivlat envis, och så orubbligt övertygad om att miljonen är hans, och ger sig ut till fots på de vintriga vägarna så fort hans söner eller hårt prövade fru vänder ryggen till, accepterar yngste pojken, en ljudanläggningsförsäljare i medelåldern, till slut att agera chaufför. Det får väl bli en tripp till Nebraska. De har ju ändå familj där, det kunde vara dags för en liten sammankomst, och så får det väl också en gång för alla bli ett slut på detta nonsens om miljonvinsten. Så David och Woody ger sig ut i det stora och platta Amerika där vägarna är långa och raka, och där människan är liten och ensam. De ägnar ungefär fyra sekunder åt Mount Rushmore, för att sedan åter dra ut på vägen. Ett hack i Woodys huvud senare hamnar de hos hans syskon och syskonbarn i en blåsig liten håla innanför gränsen till just Nebraska. Inledningsvis är allt godmodig förbrödring, men Woodys lösmynta prat om sin nyvunna rikedom förgiftar atmosfären. Plötsligt anser sig många ha del i den imaginära kakan. Varje förnekande från David möts av menande miner: jo jo minsann, man fattar nog hur det ligger till och att locket ska läggas på. Men pengar vill man ha. Det tycker man sig ha rätt till. Hur familjeband trasas sönder av girighet: vi känner igen det från ?The Descendants?, Alexander Paynes förra film. Här får motivet ytterligare en dimension: det småskurna och inskränkta hos Nebraskas illistiga lantisar kontrasterar hårt mot de väldiga vidder där det har slagit sina knotiga rötter. Det finns en markant syrlighet i hur Payne förhåller sig till ortsbefolkningen som både äter och dricker för mycket och bor fult och uttrycker sig vulgärt och korkat. Kan man kalla det lyteskomik? Samtidigt är det här det sammanhang där Woody en gång formades, men som han också, nota bene, så småningom faktiskt lämnade bakom sig. Somligt i den diffusa familjehistorien klarnar för David när han möter gamla spöken ur faderns förflutna och får höra valda utdrag ur den regionala sagoskatten, men många mysterier kvarstår, och Woody själv blir aldrig till särskilt mycket hjälp, alltför många celler i hans hjärna har efter många rejäla rus bjudit varandra farväl för alltid. Men den delvis obekväma resan ger David inblickar och insikter ? både i sin egen bakgrund och i tillvarons vedermödor i allmänhet ? som faktiskt för honom närmare Woody, på vilken det skarpa prärieljuset mot slutet faller litet annorlunda. Någon form av öppning äger rum: ett närmande mellan far och son. Det är en blandning av gemensamma strapatser och en ren lotterivinst.
