Jag lyssnade på systrarna Kallur på P1 igår och de berättade om hur mycket de gillade USA för att alla var så trevliga och välkommnande, de tog sig tid att prata med främlingar på stan, även om det var på ett ytligt sätt så skapade det ändå en trevligare stämning.
Så nu idag ploppade det upp en massa kommentarer och tankar kring vänskap som jag har blivit uppfostrad med. Till exempel att "vänner skall man vara rädd om och ta hand om", "Vänner är för livet medans en partner kan försvinna lika fort som hon kom", "Kärleken är evig men föremålen växlar", "Vi skålar för våra vänner och dom som vi känner, och dom som vi inte känner dom skiter vi i" är en gammal sång som sjöngs en hel del på festerna och sittningarna under studietiden.
Vänner för mig är någon man känner och vet att man har något gemensamt med, om det så är ett intresse, ett sätt att se på världen eller att man bara trivs att umgås ihop.
Vi lägger flera miljoner kronor varje år för att hitta en partner, för att vi känner oss ensamma i livet och är i behov av socialt umgänge. Är en partner en lösning på detta problem? Nja, om det inte hade varit så att vi ofta försöker hålla så hårt i dem att de kvävs och på kuppen kväver oss själva så att relationen därav tar slut. Eller att vi rata alla vi träffar för att vi i vårt sökande efter den "perfekta" partnern letar efter alla fel och brister hos den tilltänkta. (Det du söker skall du finna.) Så hade det väl kunna kallats en sund relation, men är det då inte bättre att ha många vänner för att slippa behöva känna sig ensam. Så att man känner sig socialt trygg som person och vet att man har ett tryggt socialt liv. Då är ju behovet av en "perfekt" partner inte lika stort. Låt vara att hon inte är intresserad av frimärken, bilar, datorer eller vad det nu än må vara, jag kan snacka med några riktiga entusiaster istället.
Jag har nu varit medlem i CityPolarna i snart 3 år och det har varit 3 mycket spännande år. Jag har lärt känna väldigt många nya människor på väldigt många aktiviteter. De flesta av dessa kallar jag nu bekanta och räknar med att möta igen någon gång. Vissa träffar jag bara på sommaren på frisbeegolfbanan eller på grillkvällarna, andra dyker på höstens kräftskiva och halloweenfest. Alla har de olika intressen och vissa sammanfaller med mina och det är ju trevligt att jag inte är den enda som gillar att spela frisbeegolf eller klä ut mig i sönderrivna kläder och spraya håret vitt. Jag har också fått äran att se många personer blomma ut och gå från en blyg försynt person till att verkligen engagera sig själv och andra. Som en av grundarna till siten så är det oerhört stimulerande att se att det jag varit med att bygga upp, lyfter människor på ett sådant sätt.
Snart skall jag spela innebandy med 10 av mina nya vänner och sedan skall jag hem och plannera nyårsfesten för 20 av dem.
Ta hand om varandra där ute tills vi ses nästa gång. / Johan
